Vakna upp!

Mitt uppvaknande kom för 27 år sedan, mitt i livet när jag förstod det viktiga av att ta hand om mig själv för att behålla en god hälsa. Min obalans bestod av att jag tog på mig för mycket av vad som egentligen  inte var mitt ansvar. Jag gjorde alldeles för mycket för att underlätta för alla i min omgivning. Jag behövde börja säga Nej, inte det enklaste när det ordet nästan inte existerade i min värld. Jag hade i hela mitt liv fått höra hur snäll och duktig jag var, ett tungt ok att bära. Jag förstod nu att allt mitt hjälpande i tid och otid hindrade andra att själva få göra och utvecklas. Jag tog ifrån andra sin rätt till sitt ansvar.

Med allt mitt hjälpande omyndighetsförklarade jag andra och denna upptäckt skakade om mig och jag kände tårar rinna nerför mina kinder där jag ensam promenerade i en park i Stockholm. Detta uppvaknande var livsviktigt för mig för att kunna få hjälpa på ett medvetet, balanserat sätt.

I början upplevde jag det svårt att ta emot, att tillåta någon annan att göra något åt mig som jag själv kunde göra. I början var det till och med svårt att bli serverad en kopp kaffe i soffan utan att säga att det kan jag göra själv. Jag började öva och med mycket övning kunde jag ta emot och bara säga TACK. Det tog tid för mig men så småningom förstod jag att enda sättet att få finnas kvar i livet och vara en hjälpande medmänniska var att börja ta hand om mig själv. Jag lärde mig också att be om hjälp, ett stort steg för mig och livet blev så mycket bättre. 

Övning lönar sig

Jag har sedan många år tillbaka hjälpt andra att sätta sina gränser. Att säga NEJ för att kunna fortsätta säga JA och vara en medveten hjälpare.

Dr. Edward Back sade följande:

”Den största gåva Du kan ge någon är att Du själv är lycklig och hoppfull. Då lyfter Du andra ur deras misströstan eller förtvivlan”

Knoppens förvandling till en strålande blomma